Han tappade den gång på gång. Det var som om den var inoljad och gjord för att glida ur hans hand. Frustningarna blandades med flämtningar när han sprang. Tröjan var blöt på ryggen.
Han fick väja för en jamande katt som gled in under en rostig Volvo. Men han hann inte spotta tre gånger, det var för bråttom. Handen hade börjat blöda av den vassa eggen och dropparna markerade hans framfart. Fåglarna repeterade en symfoni och om det inte vore för de sista minuternas händelser hade detta varit den ultimata sommardagen.
Stegen blev tyngre och benen ville inte samarbeta. Synd att han inte utnyttjat gymkortet oftare. Inte en människa syntes till på gatan. Var alla i skolan eller på jobbet? Inte ens en hund skällde. Bara katten som jamade. Kanske av rädsla. Rädd ja, det var Roger också. Ändå sprang han mot faran.
Det var många som skulle ha sprungit fram till den brinnande bilen för att se efter om det inte var någon i den. Folk var rädda och misstänksamma. Men Roger var inte rädd för någonting. Han handlade istället för att tänka.
