Han tappade den gång på gång. Det var som om den var inoljad och gjord för att glida ur hans hand. Frustningarna blandades med flämtningar när han sprang. Tröjan visade tydliga tecken på vilket väder som rådde. Gatan var tom sånär som på en svart katt som kröp in under en gammal Volvo. Men han hann inte spotta tre gånger nu, det var för bråttom. Dessutom hade handen börjat blöda av den vassa eggen och bloddropparna markerade hans framfart. Fåglarna kvittrade och om det inte vore för de sista minuternas händelser hade detta varit den ultimata sommardagen.
Nu var stegen kortare och benen ville inte längre samarbeta. Synd att han inte hade utnyttjat gymkortet bättre. Då hade han varit framme nu. Gatan var öde och han hade svårt att förstå att ingen var hemma. Var alla i skolan eller på jobbet? Inte ens en hund som skällde. Bara katten under bilen som nu hade börjat jama. Han kanske var rädd. Rädd ja, det var Roger också. Ändå sprang han mot faran. Likt en dålig kopia av Bruce Willis som var på väg att rädda någon ur nöden efter att ha blivit skottskadad, slagen och förföljd. Men Roger var varken skottskadad eller förföljd. Bara svettig och otränad. Fast lite modig var han i alla fall.
Det var många som skulle ha sprungit fram till den brinnande bilen, kollat om det var någon i den och sen rusa efter hjälp. Folk var rädda och misstänksamma. Roger var inte rädd för någonting just nu. Han handlade istället för att tänka.
Bra början. Du väcker nyfikenhet. Jag undrar vad som har hänt och vad som glider ur hans hand.
Tack!