Tord obducerade på löpande band och jobbade ända in i kaklet. När klockan var en minut i fyra gick han hem till frun som hade maten på bordet. Sedan tog han en lång runda med hunden och spenderade resten av tiden framför teven. Tills det var dags att gå och lägga sig och ställa klockan inför nästa arbetsdag.
Maken till tristess får man leta efter, tänkte Oscar och hällde upp mer kaffe. Varelsen kunde gott få ligga framme tills imorgon och lufta sig lite. Så snart han fått in ett lik med ett vackert ansikte skulle allt vara fullbordat. Som han längtade.
Kaffet passerade hans strupe och han släckte ner och gick ut. När rocken hängts in i skåpet hördes ett skrapande ljud i korridoren. När han vände sig om fanns det ingen där. Oscar ryckte på axlarna och tog på sig sin jacka. Det klickade till när hänglåset slog ihop och han gick ut i korridoren.
Nu förstod han varför han hört ljud i korridoren. Kroppen som mötte honom såg med ens gigantisk ut. Ett sammelsurium av kroppsdelar som inte passade ihop symmetriskt för fem öre. Likt ett lapptäcke sytt med förbundna ögon, utan huvud. Oscar blev stående och hans andhämtning ökade. Han fick luta sig mot väggen för att inte falla ihop.
