Hans mästerverk. Den ultimata kroppen. Nu var det bara ett huvud som saknades, sedan skulle han återuppliva den perfekta varelsen. Eftersom det var delar av både män och kvinnor han sytt ihop valde han att kalla kroppen för varelsen. Låren kom från en fotbollspelare som avlidit i en skidolycka. Han skulle ha hållit sig på sin planhalva
och inte gett sig ut i okända pister. Men han fick skylla sig själv. Nåja, benen kom i alla fall till nytta. Även knäna.
Smalbenen kom från den anorektiska kvinnan med modelldrömmar. Eftersom hennes knä gick av när hon hoppat från sjätte våningen skulle det bara bli en massa trassel om han skulle laga det innan det monterades ihop med resten av benen. Troligtvis skulle det bara ta tid.
Ibland får man ta den enkla vägen, tänkte han medan han drog av lakanet som skylde kroppen.
Ett vackert lik, var ett understatement. Hans ansikte sken upp när han långsamt sydde fast kvinnans underarmar på kroppen. Höfterna kom från den medelålders mannen som promenerat till jobbet varje dag. Resten av torson kom från kvinnan som tagit en överdos sömntabletter. Axlarna och överarmarna från den unga mannen som tränade styrketräning fem dagar i veckan. Hans biceps var så vacker och han triceps kom god tvåa. Nu skulle de förenas med dessa smäckra underarmar.
När allt var fastsytt gick han bort till kaffebryggaren. Det var värt att fira med en nybyggd kopp. Glädjen visste inga gränser och han önskade att han hade någon att dela glädjen med. Tord var knappast aktuell. Han skulle aldrig kunna förstå hur Oscar tänkte.
