Hans mästerverk. Den ultimata kroppen. Nu var det bara ett huvud som saknades, sedan skulle han återuppliva den perfekta varelsen. Eftersom det var delar av både män och kvinnor han sytt ihop valde han att kalla kroppen för varelsen. Låren kom från en fotbollsspelare som avlidit i en skidolycka. Han skulle ha hållit sig på sin planhalva
och inte gett sig ut i okända pister. Men han fick skylla sig själv. Nåja, benen kom i alla fall till nytta. Även knäna.
Smalbenen kom från den anorektiska kvinnan med modelldrömmar. Eftersom hennes knä gick av när hon hoppat från sjätte våningen skulle det bara bli en massa trassel om han skulle laga det innan det monterades ihop med resten av benen. Troligtvis skulle det bara ta tid.
Ibland får man ta den enkla vägen, tänkte han medan han drog av lakanet som skylde kroppen.
Ett vackert lik, var ett understatement. Hans ansikte sken upp när han långsamt sydde fast kvinnans underarmar på kroppen. Höfterna kom från den medelålders mannen som promenerat till jobbet varje dag. Resten av torson kom från kvinnan som tagit en överdos sömntabletter. Axlarna och överarmarna från den unga mannen som tränade styrketräning fem dagar i veckan. Hans biceps var så vacker och han triceps kom god tvåa. Nu skulle de förenas med dessa smäckra underarmar.
När allt var fastsytt gick han bort till kaffebryggaren. Det var värt att fira med en nybyggd kopp. Glädjen visste inga gränser och han önskade att han hade någon att dela glädjen med. Tord var knappast aktuell. Han skulle aldrig kunna förstå hur Oscar tänkte.
Tord obducerade på löpande band och jobbade ända in i kaklet. När klockan var en minut i fyra gick han hem till frun som hade maten på bordet. Sedan tog han en lång runda med hunden och spenderade resten av tiden framför teven. Tills det var dags att gå och lägga sig och ställa klockan inför nästa arbetsdag.
Maken till tristess får man leta efter, tänkte Oscar och hällde upp mer kaffe. Varelsen kunde gott få ligga framme tills imorgon och lufta sig lite. Så snart han fått in ett lik med ett vackert ansikte skulle allt vara fullbordat. Som han längtade.
Kaffet passerade hans strupe och han släckte ner och gick ut. När rocken hängts in i skåpet hördes ett skrapande ljud i korridoren. När han vände sig om fanns det ingen där. Oscar ryckte på axlarna och tog på sig sin jacka. Det klickade till när hänglåset slog ihop och han gick ut i korridoren.
