Första raderna på min e-novell ”Den äcklige mannen”. Ladda ner och läs resten.
Det konstiga var att jag inte kände någon sorg. Eller konstigt och konstigt. Måste man känna sorg när man dödat en människa? Dödat och dödat förresten, inte hämtat hjälp var den rätta definitionen på mitt handlande. Han var ändå ett svin. Ett riktigt svin. När jag tittade noga upptäckte jag att han inte ens var ett speciellt snyggt lik. Något kanske man kan få begära. Hans kropp visade arton noll noll. Om än med lite skevande ben. Den gröna poolen med sagofigurer på såg ut som en billig klockram från ett lågprisvaruhus. Snuset hade glidit ur sin ursprungliga plats och letat sig nerför den orakade kinden. Nu låg det utspritt i poolen. Precis som när man fått sump i kaffet. Äckligt. Munnen var halvöppen och jag såg att tandläkarbesöken hade varit alldeles för få under årens lopp. De korta hårstråna spretade ut från hans huvud som små pinnar i vattnet och bredvid honom låg en tom flaska och guppade. Stanken från poolen gjorde att jag var tvungen att backa flera steg. Det grumliga vattnet ramade in hans kropp likt mjölk runt gröten. Jag hatar gröt. Trots att han var klädd i träningskläder såg han inte speciellt vältränad ut. Snarare lönnfet. Män kan vara det. Lönnfeta, fast de är smala. Äckligt.
