Dansa min docka – del 4

Gunnar hade pikat henne för det. Hon hade gråtit över hans elaka kommentarer men det var som om det triggade honom ännu mer. När hon dog hade han ätit hennes matportion på kvällen och från den dagen började han själv gå upp i vikt.
Dansa min docka, dansa och sjung,
dansa din djävul, tills du blir tung.
Melodislingan höll på att göra honom galen. Han snurrade runt och föll över dockskåpet. Ena sidan lossnade och vassa spikar stod ut från sidan och repade hans arm. Han satte handen i golvet för att ta sig upp men handen vägrade lyda. En svart arm kom ut från dockskåpets vardagsrum och grep tag i hans hand.
”Vad gör du?” Gunnar pratade som om det fanns en riktig människa i skåpet. ”Aj. Släpp.”
Hans hand fick samma färg som ansiktet och han började flämta. Saliven sprutade och rann i en stril ner från hans gapande mun ner på den otvättade tröjan. Handen från dockskåpet kom längre ut och han ryggade tillbaka. Armen hörde hemma på en smal kvinnokropp som bar en spetsklänning i ljusblått tyg.
Den svarta handen vred runt hans handled och han skrek ut sin smärta medan fåglarna på fönsterbrädet flydde i panik. Huden veckade sig och skinnet lossnade. Han stirrade på den svarta varelsen
11
som nu helt kommit ut från dockskåpet. När han försökte backa tog skorstensstocken emot och han slog huvudet i en takbjälke.
Han försökte känna efter med sin vänstra hand om det gått hål i huvudet. En tjock grå massa fanns i hans hand när han tittade. Hjärnsubstansen blandades med blod och en skinnbit med hårstrån på. Den svarta varelsen fortsatte att vrida om hans handled och han fick snurra ett varv för att inte armen skulle gå av.