Man hinner knappt göra det man ska. Nu ligger fokus på att få klart höstens kurser och sen premiären på min nyskrivna pjäs ”I ensamhetens tid”, som vi spelar i Katrineholm den 20 och 21 januari. Det kommer att bli i Pensionärernas Hus, men det är inte bara pensionärer som kan ha kul när dom ser pjäsen utan även yngre. Humorn och värmen levereras av de duktiga skådisarna och igår började jag fila på en koreografi som ska vara med. Det ska bli kul när vi repar in den…
Ja andra än de som redan är där (pensionärerna) borde se pjäsen.
Min helg blev komprimerad. Den bara svischade förbi. Skrev så svetten stänkte. Och läste andras texter. Fick mycket gjort och blev dessutom väldigt inspirerad av andras berättelser och deras respons på mina. Alla var så duktiga! Jättekul! Nu har jag en del att bita i och följa upp. Alltså alla ofullständiga scener.
Bra att få inspiration, det behöver vi alla. Och helgerna, dom bara susar förbi, galet snabba!
Måste vara jätteroligt att jobba med skådespelare, och att ge och ta. Och att se det växa fram.