Och lite mage blev det på lunchen. Ett snabbt pass i vanlig ordning. In på gymmet, kör övningarna, sen hem och duscha och tillbaka på jobbet, äta pasta sen jobb. Så rullar livet på.
Förr trodde jag aldrig att jag skulle hinna träna på lunchen. Numera är det en förutsättning för att hinna träna överhuvudtaget. Och det funkar hur bra som helst. Jag vet vad jag ska göra och går bara in och gör det. Inget snack med någon som tar tid. Tiden är min genen.
På lunchen är det inte så många som tränar och man slipper vänta och trängas. Det gör att lunchen är extra effektiv. Det finns inget värre än att ha planerat att köra ben och både benpressen och bensparken är upptagna…
