Jag har alltid tyckt om att belöna mig själv. Att sätta upp mål och delmål, jubla tyst för mig själv när jag uppnår dessa och göra nya mål. Att fokusera och jobba målinriktat är lite av mitt signum. Och är det någon som läst om de 4 färgerna röd, blå, grön och gul så fttr ni att jag är ganska röd. En doer så att säga.
Jag läser en hel del andra bloggar och ser att det är många som mår dåligt. Tycker det är tråkigt. Unga människor som känner sig misslyckade, som inte funnit sin plats i livet, som är deprimerade och inåtvända. Jag funderar på hur det var när jag var ung. Ja, det är ju ett tag sen…
Visst hade jag motgångar. Jag var mer eller mindre mobbad under 10 år. Sämst på skolgympan, och blev sist vald i brännboll eftersom jag både sprang sakta och inte kunde slå långt. Dessutom fick jag gå på nån j-a förnedrande extra simundervisning för att jag var dålig på att simma. Den var lika effektiv som en trottoarkant…
Men jag hade hela tiden en tanke i skallen;
Det blir bättre.
Jag står ut under dom här åren.
Det blir bättre.
Och det blev det. När jag började på gymnasiet hamnade jag i en underbar klass med jättebra lärare. Jag tordes prata högt utan att skämmas och andra lyssnade när jag pratade. Ingen var dum mot någon annan och vi jobbade hårt och hade det jättekul! Det var några av mina bästa år.
Kanske är det de svåra och tuffa åren som präglat mig till den jag är idag. Fortfarande blyg, slår undan blicken ibland, sliter på fast det är tufft, envis, ger inte upp, vill utvecklas och vill framåt.
Jag stod ut.
Och det blev bättre.
Sen gymnasiet har mycket vatten runnit under broarna och jag har utvecklats. Kanske blivit en bättre människa i många avseenden, och kanske en sämre i andra. Men jag kämpar på och jag vänder mig inte om. Jag går framåt, ensam.
Jag har blivit bra på att belöna mig själv när jag nått mina små segrar. Ibland får man nej när man sökt utbildningar och jobb, man har blivit bedragen och bortglömd. Men,
Jag står ut.
För det blir bättre.
Och för varje novell jag fått förlagd, för varje bok jag skrivit, för varje föreställning jag producerat, regisserat och skrivit så vinner jag en seger. Och jag belönar mig själv, för det är jag värd. Det behöver inte vara så mycket. En tidning, en tröja, en portion kinamat, ett par skor.
Viktigt att vi inser att vi är värda att belönas. Och gör ingen annan det så gör vi set själva.
Stå ut – Det blir bättre!!
Så himla bra och peppande inlägg och jag håller med dig! Det är viktigt att belöna sig själv och det är viktigt att tänka på att det bli bättre 🙂
Tack Evahle!! Kram
Vilket fint inlägg. Tack för att du delar med dig och skönt att det blev bättre för dig 🙂
Tack Dixie! Kram