Ibland känns det som om man bara jobbar och jobbar. Och tränar och tränar. Just nu har jag inget kul att längta till, det brukar jag se till att ha. Livet bara rullar på och jag rullar med. Det är mycket planering inför höstens danskurser och lite annat som jag borde ta tag i. Vad ska jag ha för koreografier? Ska vi ha några särskilda kläder? Ska jag köra ett shownummer? Många funderingar om jag får ta tag i.
Träningen rullar på. Det går bra och jag ökar i vikter och känner mig starkare. Just nu går jag ner i exakt den takt jag önskar och det är toppen. Jag gör matlådor och håller tiderna och det rullar på.
Vad det gäller skrivandet så kom en novell ut om ljudbok igår och det känns så himla roligt. Jag skriver mina kortberättelser och det rullar på. Börjar fundera på om och när jag ska ta tag i min sista bok i trilogin om familjen Lilliecroona. Tankar snurrar om vad om ska händ med dom och jag är ibland sugen att sätta mig ner och skriva.
Livet rullar också på. Men jag tycker det är trist att äta ensam varje kväll, sova själv, aldrig kunna bollar tankar med någon och få stöd och tröst. Jag har ju hittat både rullatorer och hundmatte på FB. Hmm, om man skulle annonsera?
En stabil man under 50, inga tatueringar eller skägg.
Matlagningskunnig, gilla att träna och se teater nån gång.
Tycka om att läsa och lägga pussel.
Stämmer det in på någon??
Gör det säkert, men antalet blir färre om man bara räknar ogifta ;-). Nej, skämt åsido, det blir nog svårare och svårare med åren att träffa någon där det klickar så pass att man är villig att släppa taget om sitt fria liv och tycka att det är värt besväret att börja kompromissa. Visst är det jättekul att dela allt med en partner, sorger och glädjeämnen. Det är ett behov de flesta har, tror jag.
Ja, man blir kräsen med åren!