Nu har jag läst Fröken Julie av Strindberg. En nästan mellankolist berättelse om den fina adelsfröken som leker med betjänten Jeans känslor.
Strindberg är en av våra mest kända teaterförfattare genom tiderna. Han föddes 1849 och avled 1912. Han skrev romaner, noveller och dramer som räknas som klassiker inom svensk litteratur. Han var produktiv och tillhörde på sin till 80-talisterna och engagerade sig i frågar angående arbetarrörelsen.
Han var lugn och tystlåten som barn och växte upp i ett hem präglat av disciplin, gudfruktighet och kulturellt intresse. När modern dog gifte fadern om sig med husmamsellen som August avskydde.
Staty i Tegnerlunden
Han tog studenten 1867 och började på Uppsala Universitet, men slutade efter en termin. Han försörjde sig som lärare och studerade till läkare. Han återvände senare till studierna i Uppsala och det var då han påbörjade sitt författarskap.
Några av hans mest kända verk är; Mäster Olof, Fadren, En dåres försvarstal och Fröken Julie. Sin sista år spenderade han i sin lägenhet i Stockholm och 1912 avled den kontroversielle författaren.
Här är inledningen till Röda Rummet;
| Men solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo genom rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på Skeppsbrobåtarne, illuminerade i fönstren på Stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarne och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger. Och därifrån kom vinden, och han gjorde samma färd tillbaka, genom Vaxholm, förbi fästningen, förbi Sjötulln, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Danviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol, tjära och tran, törnade mot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg. | „ | |
| – Ur inledningen till Röda rummet | ||
Om boken publicerats idag skulle vi (jag) tänka att det inte är det bästa att inleda en bok med en så lång miljöbeskrivning. Vi orkar inte läsa. Är otåliga. Vill komma direkt in i dramatiken.
Visst är det så. Det har utvecklats lite under åren…