Jag har ofta många olika projekt på gång och saknar sällan motivation. Jag kör på helt enkelt för det står i almanackan vad jag ska göra. Alla har inte lika lätt med motivationen. Att kunna motivera sig själv är en ovärderlig förmåga. Att kunna ändra vanor, ha kul på jobbet och att få gjort det man egentligen vill få gjort. Men hjärnans inbyggda belöningssystem jobbar inte alltid åt det håll vi vill. Hjärnan dras till snabba belöningar och älskar sötsaker, gamla vanor och att skjuta upp krävande uppgifter.
Jag sätter ofta upp mål, både vad det gäller privatliv och träning. När vi börjar repetera en teaterpjäs så blir ju premiären själva målet, det är den vi kämpar för. Man kan ju ha målet att gå ner 5 kg eller klara ett visst lopp, mål för hösten eller året och kanske dagsmål eller säljmål på jobbet. När man prickar av något på att-göra-listan och ser målbilden framför dig sätter hjärnans belöningssystem igång, dopamin frigörs, vi mår bra och ökar chanserna att lyckas.
Men för att nå en långvarig förändring, och fortsätta känna motivation och inspiration är det inte säkert att det här räcker. Vi behöver även hitta den inre motivationen. Istället för att göra något för att få en belöning efteråt, blir själva aktiviteten i sig en belöning. Vi springer inte för att nå vårt mål, vi springer för att vi har längtat efter det hela dagen.
