För ett par år sen var jag på en föreläsning i Julita som anlitades av Triathlon-sektionen där. Det var en kille som hette Patrik Nilsson som var där och berättade om sin träning och gamla minnen. Det var en jättebra föreläsning och det var en mening som fastnade speciellt hos mig.
Man måste köra sitt eget race.
Inte bry sig om andra. Ökar någon i löpspåret och du är trött eller har kommit i fas med din andning – öka inte. Kör ditt eget race.
Simmar någon om dig och drar iväg – öka inte, simma som du brukar. Kör ditt eget race.
Cyklar klungan om dig och du blir kvar, cykla som du brukar. Kör digg etet race.
Man kan inte påverka andras resultat, bara sina egna och när man ska springa eller cykla ett lopp så är det viktigt att man tänker på det. Man har ju tränat som bara den och vet var man har sig själv både vad det gäller tempo, kondition, andning, vätskeintag och andra förberedelser som påverkar.
Har man hittat sitt sätt att träna eller tävla så är det viktigt att man håller fast vid det. LÅt dig inte påverkas av andra. Börjar du laborera för mycket så kan både skador och annat komma. Och det vill man absolut inte. Man måste tro på sig själv och inte påverkas. Det är inte det lättaste.
Jag tränar själv och trivs med det. Ingen att vänta på, ingen att dividera med om vad man ska köra och ingen att bli irriterad på. Men heller ingen som peppar eller stöttar eller kan passa om man vill köra tungt. Det har både sina för och nackdelar.
Det viktigaste är i alla fall att våga vara sig själv, både på träningen och på loppet. Och även annars. Att helt enkelt köra sitt eget race!
Du har rätt, men det kan var svårt ibland när tävlingsådran slår till ☺. Fast som du säger, det kan straffa sig.
Visst är det så. Det gäller att bara fokusera på sig själv. Inte så lätt alla gånger!