Att jobba med färgpenna

Det finns lika många sätt att lära sig repliker på som det finns skådespelare. Vanligtvis använder man överstrykningspenna för att snabbt se sina repliker i manuset. Man kan också markera det sista ordet som skådisen innan har eftersom man har det som Q i en annan färg.

Jag vet dom som läser in den andres repliker och lämnar några sekunder tyst för att kunna läsa sina egna live. Sen finns det dom som läser in hela manuset och sover med lurar för att trumma in det i hjärnan.

Många har chans att läsa mot någon annan hemma vid köksbordet. Då kan man få sufflering snabbt och det ger en hel del att säga sina repliker högt. Det är inte så smart att bara ”tänka” vad man ska säga. Man bör säga det högt för att på så sätt få in rätt betoning och lära hjärnan hur det uttalas.

Som regissör är man tacksam över att skådisarna lär sig sina repliker snabbt. Då kan man peka och ”dirigera” lite under tiden om man vill att någon ska backa eller gå längre fram. Läser dom i pärmarna så ser dom inte om jag viftar.

När jag sufflerar brukar jag försöka känna av när jag ska säga något. Det kan löna sig att vänta någon sekund innan man sufflerar, då får skådisen en chans att tänka till. Det kan bara behövas en millisekund eller ett tecken eller en huvudskakning för att man ska komma på sin replik. Det är bättre att få tänka till än att få det levererat.