Att gestalta var det svåraste jag visste

När man skriver ska man inte skriva läsaren på näsan. Så många gånger jag har hört det. Och hur svårt är det at låta bli det? Mycket. Att gestalta var det svåraste jag visste, och det är det fortfarande. Jag får en hel del nyhetsmail och här nedan beskrivs gestaltning väldigt bra.

En gestalt är ju en figur med en bakgrund. En gestalt behöver en bakgrund. Vad en gestalt gör beror på vad hon eller han varit med om tidigare, alldeles nyss eller för länge sedan. Att gestalta innebär att beröra läsaren genom att skapa en bild av en händelse eller ett ögonblick utan att blanda in egna känslor och värderingar. Man måste lita på läsarens förmåga att tolka!

Hur arbetar filmregissörer? Brukar de sätta sig längst bak i biosalongen och ropa till publiken: ”Titta nu vad arg Isabell är!” eller ”Martin är jätteledsen, förstår ni”? Nej, en regissör arrangerar bilder och låter publiken uppleva dem. Biobesökaren får skapa sin egen uppfattning om hur karaktärerna känner sig och vad det kan bero på.

En gestaltande text berör sin mottagare. Den inbjuder läsaren att uppfatta vad som finns skrivet mellan raderna och den lockar att fylla ut tomrummen med egna reflektioner, känslor och värderingar.

För att kunna gestalta en karaktär på ett trovärdigt sätt, behöver författaren känna sin karaktär väl. Under mina skrivarkurser skapas en huvudkaraktär i ett karaktärsschema. Resultatet blir en tredimensionell och sammansatt karaktär som ger författaren stora möjligheter att beröra sina läsare med gestaltande avsnitt.