Det blev en femma på lunchen och jisses va skönt det är att nu kunna pricka av målet på 100 mil. Förra året blev det 105 mil och 2017 blev det 64.5 mil. Jag har 100 mil som mål även nästa år, det är lagom. Jag springer inte längre sträckor och hinner inte springa oftare. Med tanke på att jag är 52 år så tycker jag det är riktigt bra.
Att sätta mål är bra. Jag skriver alltid ner mina mål, då är dom mätbara. Att bara ha mål i skallen är inget för mig, det måste vara på pränt. Det var faktiskt en sak som Kjell Enhager föreläste om igår. Han berättade om en familj som satt sig ner och skrivit ner mål. Först var det mest på skoj och målet verkade ouppnåbrara. Familjen skrev i alla fall ner målen och la pappret i ett kuvert som dom öppnade 5 år senare. Det roliga var att målen då redan slagit in år 3…