Jisses vilken träningsvärk jag hade idag. Sen stod det löpning på träningsschemat. Minst 5km, det blev 6km. När man ändå är där liksom. Kändes mer i rumpan än i benen när jag väl sprang. Men vilken feeling efteråt!
Nu ska jag äta och titta på NCIS. Det tog nästan en säsong innan jag kom in i serien. Jag ser den som en sämre kopia av Criminla minds, som är min favvoserie. Dom är färre i gänget och det jag saknar mest är det hjärtliga humorn som här blir rå och ibland faller platt utan charm. Det gillar inte jag. Humor är viktigt även om man ska lösa kriminalfall, annars blir det för rått och tråkigt.
Man ska ju kunna skoja om allt. Även om döden, Estoniakatastrofen och terrordåd. Eller ska vi det? Är det viktigt för er att kunna skämta om allt? Ska vi skämta om allt och skratta om trötta på andras bekostnad?
Vad tycker du?
Jag tycker mycket beror på hur man skämtar om saker men det är en tunn linje när det kommer till allvarliga saker som kan såra andra.
Ja, det är det. Svårt att avgöra ibland!