Hon levde ett vanligt pensionärsliv. Handlade på Ica Nära på förmiddagarna.
Varje dag, för då blev det inte så mycket att bära. Det
var halt ute och damen var gammal. Säkert åttio är. Tisdagar var det
Bingo på Fredsgatan och torsdagar träff i Pensionärernas Hus. Ibland
fick hon besök av någon väninna. De stannade någon timma. Drack
lite kaffe. Sedan gick de hem. Eller rullade. Med rullator alltså.
En torsdag slog han till. Huset baksida var dolt av en tjock häck och
huset runtomkring beboddes av äldre människor. De såg dåligt, hörde
dåligt och ingen hade någon hund som skulle kunna avslöja hans
närvaro. Det var en enkel match att bara kliva på med en dyrk. Ingen
säkerhetsdörr precis.
Väl inne i huset tog han sig snabbt upp. Trappstegen var nytvättade
och en svag doft av såpa spred sig till hans näsa. På övervåningen
fanns det tre rum. Sovrum, bibliotek och vardagsrum. Det var där
den hängde. Chagall-målningen.
Han blev stående ett par sekunder innan han gick fram och häktade
loss den från kroken. Allt gick nästan för enkelt. Tavlan var lätt och
hans steg var snabba när han tog sig nerför trappan. Kängorna med
gummisulor lät ingenting men de var hala.
Precis när han klivit utanför dörren halkade han. Ingen hade sandat
utanför damens dörr och regnet dagen innan hade bara spätt på lagret
med is. Han tappade tavlan och föll handlöst fram. Huvudet slog i
isen och han avled omedelbart.
Det sista hans ögon såg, var när revan i tavlan blev till. Sedan
slutade han andas. Det enda han kunde glädjas åt var att han fick fem
minuter. Fem minuter med Chagall.
