Jag la på 5 minuters cykel innan löprundan idag och det kändes. Kanske hade jag ätit dåligt eller annars hade jag trampat på som tusan, för tungt var det. Jag tänkte hoppa av bandet efter 3km och det kändes lite som spyfeeling, men jag tänkte PANNBEN, kör så det ryker och sen sprang jag.
Det är bara att räkna minuter, sekunder, kalorier och steg omvartannat och blanda friskt, sen kommer man framåt, sakta men säkert. Jag har som mål att ta mig igenom 2 Triathlon i sommar och då är det ofta 2 mil cykel som gäller innan löpningen som är 5 km.
Det är svårare än man tror om man är otränad och ovan, att börja springa efter en cykeltur. Har han gjort det några gånger så funkar det, men första gångerna jag gjorde det trodde jag aldrig att jag skulle klara av det.
Benen blir stumma och känns som tunga stockar. Det är som om någon håller dig fast i ett gummiband och bara låter dig komma fram några millimeter åt gången. Men, sen lossnar det och känslan när det väl flyter är enormt skön.
Nu har jag stekt köttfärs och blandat med någon malaysisk grönsaksblandning. Sen lite sockerbönor och rädisor och kvällsmaten är klar. En stor portion gör att jag kan äta bra mat flera dagar på raken. Och lite hallon på det.
Nu ska jag se film!
