Månadsarkiv: december 2017

Kristina Keyyo Petrushina åker på turné med scenföreställning – ”Ryssen kommer” Kristina Keyyo Petrushina är endast 20 år och har en av Sveriges största Youtube-kanaler. Hon är en stor humorist och imitatör med rötter i Ryssland och trots sin ringa ålder … Fortsätt läsa →

När jag var liten var jag med i skolkören och Lucia var en av våra jobbigaste dagar. Sångerna hade vi tränat på i månader och nu var det äntligen dags. Det började med att vi lussade för lärarna och sen … Fortsätt läsa →

Tisdag igen, det går fort som tusan. Jag har varit på månadens Zonta-möte och vi började med en bit mat, lax och dillstuvad potatis. Jättegott. Zonta är en världsomfattande organisation som jobbar för kvinnors rätt till utbildning och jobb, lika … Fortsätt läsa →

Ibland vill jag bara dra iväg. Jag brukar göra det ibland och det är skönt. Jag såg att det öppnat ett nytt hotell i Uppsala, Arenahotellet. Man kanske skulle ta sig dit en helg och bara slappa lite. Ibland drar … Fortsätt läsa →

Ja, så brukar jag uttrycka mig för det stämmer i de flesta fall. Man tycker man har koll på läget men sen dyker det alltid upp saker som man ska fylla i, kolla upp och återkomma om. Nu skriver jag … Fortsätt läsa →

Varmt å gosigt ska det vara så jag skickade efter ett par härliga tröjor. Använder den vänstra idag och den är heeelt suveränt varm. Jag är lite trist ibland så det blir ofta svart, vitt och grått, passar till allt … Fortsätt läsa →

Vaknade tidigt som vanligt. Leidy ligger vid mina fötter och sträcker på sig. Jag går upp, tar en kopp kaffe och konstaterar att det är vitt ute. Vet inte om det stannar kvar eller smälter men det var skönt att … Fortsätt läsa →

Sängen eller nya korgen, nya korgen eller sängen…hmmmm???

Efter att ha levt ensam i flera år stöter Linn på sin gamla körkompis Tomas. Minnen väcks snabbt till liv. Det visar sig att Tomas har tagit över kören och när han kommer med ett annorlunda förslag till Linn blir … Fortsätt läsa →

Jag är omsluten av plast. Det är kallt och jag är fuktig. Det vita kladdet som dröjt sig kvar på mig rinner ner. Som sirap. Det stelnar och äcklar mig. Det äcklar mig. Genom dörrspringan ser jag en svag strimma … Fortsätt läsa →